2010-10-20
 15:07:30

Störda kroppsideal!

Emilia kom till mig för en stund sen och sa att hon har tjocka ben, lår.
Jag skrattade till och sa "va, har du de?!"
Ja kolla mamma, sa hon då.
Jag vart helt förskräckt! Hon var seriöst ledsen och tycket att hon hade det! Jag frågade då om någon sagt till hon att hon har de men hon sa att de var hon själv som tyckte det. Frågade då om hon hört någon annan som tycker att dom har tjocka lår, men inte de heller! Jag pratar aldrig om sånt med henne, hon är 6 år gammal!
Hon är smal, mer mager än tjock! Även om hon hade varit rund så skulle jag aldrig någonsin säga något till henne! Vi pratar inte om sånt och jag säger inte att jag är de heller ( fast jag vet att jag är det, hehe ). Vill inte lägga någon vikt i sånt, inte i den här åldern! Pratar inte om att man kan bli tjock av godis heller, utan där kan jag ju själv portionera så hon inte äter så mycket av de utan att veta konsekvenserna.. Förutom hål i tänderna förstås! Tids nog kommer de bli något dom lägger alldeles för mycket tid på ändå! Vi 6 år ska de inte ens vara en tanke, HUVVA! Jag blir ledsen och rädd! Jag var tvungen att ÖVERTALA henne att de hade hon inte alls, inte ens säker att hon tog till sig det...

Jag säger JÄMT till hon att hon är den finaste i världen, vackrast och helt underbar precis som hon är! Fattar verkligen inte hur de kunde bli så!!

Är de någon annan som varit med om något liknande?!?


Sofia
PUBLICERAT: 2010-10-27, 23:12:27 | URL: http://rockferries.blogg.se/

Hej

Med min brorsdotter fast hon var inte då 6 år utan mer 7-8 år gammal då vi var på stugan och hon hade kommit upp med sin pappa. Mamma min hade gjort palt till middag och jag mindes riktigt hur hon satt där och funderade hur mycket smör hon egentligen fick ta. Du vet den där minen "tar jag för mycket blir jag fet". Så hon frågade sin pappa om hon fick ta så mycket. De räckte för att göra mig förskräckt, innan hennes pappa kom till oss satt hon och åt hur bra som helst. Hon oroade sig absolut inte alls för att ha ätit för mycket. Åt godis och var ett barn utan bekymmer.



Jag vet också då hon var omkring 4 - 6 då jag försökte bjuda henne på godis så avböjde hon hela tiden. Satt ärligt talat och undrade om hon åt någonting alls. Barn ska förtusan kunna leva utan fördomar som ska komma sedan. Men jag är helt säker att det inte har med min bror att göra. Hennes mamma har haft anorexia sen Klara föddes, så jag tror att de kommer därifrån någonstans.. Usch..



Jag hoppas att din dotter mår bättre, hon är ju hur söt som helst. Tråkigt att behöva höra att hon tänker på sånt... Förstår dig delvis.



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: